Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora stillhet, denna omätliga tystnad, som kunde
låta henne tro, att hon vore den enda kvarblivna
människan på hela jorden. Den hade något
skrämmande med sig denna tystnad. Hade det alltid
varit så tyst här? Det hade hon aldrig förr lagt
märke till.
Men såsnart hon låg i sängen, veko tankarna
bort, sammanblandades, blevo allt otydligare,
utplånades — reströttheten fick taga ut sin rätt. Hon
hade knappt lagt ned huvudet på kudden, så
somnade hon, sov tungt och drömlöst, en sund, ung
människas djupa, vederkvickande sömn.–––––-
Följande dag samma stillhet och tystnad ute
och inne. Fadern kom hem med en massa fisk,
det blev frukostdags och sedan packade Elin upp
sin koffert och gåvorna, som hon förde med,
beskådades, gillades, granskades nyfiket,
beundrades och voro ofantligt välkomna, nu då allting
hemma blivit så dyrt. Sedan gick fadern ut till
kärret, där han arbetade tillsammans med
drängpojken. Inne börjades middagssysslorna. Det blev
middag och det blev eftermiddag, medan samma
ro och stillhet rådde.
Modern kom och gick och såg glad ut, ehuru
hon inte sade mycket, eftersom hon aldrig hört
till de pratsamma. Ibland satte hon sig också ned
och tog fram stickstrumpan, som låg på hyllan
för att alltid vara till hands, ifall det mellan
sysslorna blev tid till att sticka några varv. Hon talade
också om att sätta upp en väv, emedan far behövde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
