Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställe, där de aldrig eljes brukade vara. Men hon
förstod naturligtvis att sjörået...
Karin, som satt i den mjuka mossan på berget,
upphörde plötsligt att tala och föll framstupa.
Hon kände något kallt och vått i nacken och
gav till ett högt rop av förskräckelse. Kanske var
det farligt bara att tala om sjörået!
Elin brast i skratt. Där stod Äppelgås bakom
flickan och knuffade till henne med sin våta,
ljusröda nos till en påminnelse om att det var tid att
gå hem.
Långsåt den smala stigen, där solfläckarna hade
blivit färre och blekare och skuggorna längre och
mörkare, vandrade systrarna hemåt, drivande de
stora, oviga djuren framför sig. Karin bröt en
björkkvist och gav ibland med rapp och rop
tillkänna att det inte nu gick an att stanna och
sävligt rycka av grässtråna vid vägkanten, utan det
gällde att raska på och komma hem i tid till
mjölk-ningen.
Elin gick och smålog i tysthet åt
Gammel-Evas historier och Karins fasta tro på dem. Själv
hade hon redan som barn, då hon i skolan fått
lära, att man inte borde tro på skrock och
vidskepelse, brukat skratta åt Gammel-Eva och driva
gäck med hennes många märkvärdiga upplevelser,
om hon än ibland med en viss räddhåga tänkte
på de okända, hemlighetsfulla makter, dem Eva
tycktes stå på så god fot med och äga så ingående
kännedom om. Elin hade aldrig känt någon
längtan att tränga ned till de dunkla, outforskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
