Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon inte hade varit mycket välkommen, då
sonen förde henne i huset och det unga paret slog
upp sina bopålar i Hattmakartorpets lilla
farstukammare. Torpet, som fått sitt ståtliga namn med
anledning av att en hattmakare en gång för många
herrans år tillbaka hade seglat omkull och
drunknat i sundet nedanför den lilla röda stugan, var
gammalt och förfallet. Det var numera inte mycket
bevänt med det eller med torparen själv, som också
blivit gammal och skröplig, men den minnesvärda
olyckshändelsen hade kastat en viss glans över
stället och för all framtid skaffat dess invånare
äran och fördelen av en ärvtlig titel.
— Ja, anmärkte Sandholmskan, som för en
stund sedan infunnit sig, i likhet med hattmakerskan
driven av nyfikenhet att se den hemkomna
Bergödottern — det plär förhålla sig sålunda, att när en
får svärdotter i huset, så måste en tömma skåp och
byrålådor för att hennes saker ska kunna bäras in.
Det blir också trångt vid spiseln, då två måste
stå där och koka maten. Och brödkakorna måste
trängas ihop på spetten i taket, då två har bakat.
Ja, ja, så går det till här i världen!
— Hm... men till giftermålet strävar ändå
alla här i livet, anmärkte hattmakerskan
djupsinnigt, i det hon slog ut det brännheta kaffet på
tefatet och försiktigt blåste därpå, innan hon
drack det i små korta, kraftiga klunkar. — Och
flickorna planterar myrten till brudkronan. Men
hör ni flickor här! Kom ihåg det, flickor, att det
bara är ett gott tecken, om myrtenbusken börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
