Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig allt vad de äger och har? frågade madam
Karlsson.
— Jaha, ja visst ska de göra det, men
naturligtvis bara de rika, inte småfolket. Vi får
naturligtvis bara mer, vi, då kapitalisterna tvingas att
ge tillbaka allt vad de har rövat och roffat av det
förtryckta och lidande folket. Då går det inte
mera an att sätta sin fot på våra nackar och pina
den sista bloddroppen ur våra utsvultna tarmar.
— Inte tycker jag, att han ser utsvulten eller
utpinad ut, anmärkte Elin med en försmädlig
blick på Ströms välfödda och välklädda gestalt.
— Jovisst, svarade mannen och slog åter häftigt
ut med armen — principiellt är jag det.
Principiellt hör jag till de ringa och lidande och
förtryckta i samhället. Det är visst och sant. Och
det är principerna, som man framför allt måste
hålla fast vid. Principiellt kan mångt och
mycket visa sig annorlunda, än då man bara ytligt
ser på det... Om vi inte strängt håller fast vid
principerna, så kommer vi ingen vart i vår kamp,
tilläde han med viktig och djupsinnig min.
— Det talas så inycke om kamp nu för tiden,
inföll madam Karlsson. — Hur ska den kampen
riktigt försiggå? Och när ska den börja? Och vilka
ska kämpa?
— Arbetarna naturligtvis, vi arbetare, som alla
samlar oss och står som en man emot förtryckarna
och blodsugarna, svarade Ström i undervisande
ton, välvilligt överseende med denna kvinnliga
okunnighet och efterblivenhet. — Det förhåller sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
