Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r.o
hört på samtalet, utbrast plötsligt: — Men det ska
ju vara orätt att ärva, har jag förut en gång hört
Strömmen säga, och detsamma sade också doktorn
en gång.
— Det begriper inte hon, lilla näbbgädda! snäste
Ström, gränslöst förbittrad över detta oväntade
avbrott, som plötsligt förstörde alla de lovande
utsikter han hade att äntligen nå fram till det
han önskade veta om amerikaarvet. Hans ögon
gnistrade av förargelse och handen kliade av begär
att slå till den där bleknosiga, smala flickungen,
som alltid retade honom obeskrivligt, då hon
blandade sig i samtalet och kom fram med sina
dumma funderingar. Hennes invändning skulle nu
leda det i annan riktning i samma ögonblick han
tyckte sig finna Elin mindre obenägen att svara
på hans frågor och hon kanske till och med hade
låtit beveka sig att tala om arvet.
Alla Ströms förhoppningar att ånyo föra
samtalet i rätt fåra och omsider få höra något av det
han åstundade, grusades genom att Karlsson kom
in i stugan.
Han frågade med försmädlig min, vad nytt Ström
kunde berätta, han, som färdades ute i stora
världen bland herremännen. Men Ström var på sin
vakt. Han visste, att det inte lönade sig att
resonera med Bergöaren; så enveten och halsstarrig
som han var, blev det aldrig annat än kiv och
motsägelser, ifall man inlät sig i samspråk med
honom. 1 sällskap med fadern följde Gunnar, och
Ström visste också, att med honom var det lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
