Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, vi människor måste hålla ihop, det måste
vi, därom är jag fullt ense med dig, Axel, tilläde
hon med det varma tonfallet i rösten. — Det
är helt säkert orsaken till många av våra olyckor
att samhörighetskänslan inte är nog stark. Och
gäller det att visa intresse för våra skolor, då måste
alla med. Skolorna är i alla fall det dyrbaraste
vi äger. Småskolan här ute på Långskär har att
kämpa mot stora svårigheter. Ämnar du dig till
festen i kyrkbyn, Axel?
— Ja, jag har lovat hålla festalet.
— Bra, bra! utbrast fru Bengtson livligt. —
Du som pedagog är naturligtvis rätte mannen att
tala för småskolan. Och Bergöborna far väl också
till festen, antar jag — vände hon sig till Elin.
— Ja, jag hörde far i går säga, att han seglar dit,
ifall vinden om söndag är god, och då ska Karin
och jag följa med. Det är allt lång väg frän oss
till kyrkbyn.
Den ståtliga, vitklädda damen, som med raska
steg kom in i rummet och bar en knippa
ängsblommor i handen, gav till ett glädjerop, då hon såg
kaffebrickan på bordet:
— Å, så härligt! Kaffe med Sofis delikata bröd!
Hon hade varit ute och sett på bikuporna,
och sedan hade hon gått ned till stranden, där de
stora stenarna lågo våtglänsande i vattenbrynet.
Där hade hon sett en andmamma med kullen av
ungar efter sig som ett blankt streck i vattnet, dä
hela sällskapet huvudstupa simmade undan till
det skyddande gömstället i vassviken. Allt härute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
