Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengtson som en krympling satt i sin rullstol, hade
plötsligt låtit henne framträda för honom på ett
alldeles nytt sätt. Liksom med ett brutalt snitt
hade orden skurit sönder den vackra bild han
ända sedan tidigaste ungdomsår skapat sig av
den kära moderliga vännen, som han ställt så
oändligt högt. Oförbehållsamt hade han skänkt henne
sin varma tillgivenhet, hade beundrat, ja, dyrkat
henne. Tanken att hon i själva verket endast var
en svag, hjälplös gammal kvinna i stället för den
beundrade hjältinna, som modigt burit ödets hårda
slag, föreföll honom därför olidlig. Han skulle
visserligen hädanefter kunna hysa medlidande med
henne, men detta skulle endast öka känslan av att
just det för honom dyrbaraste i deras förhållande
till varandra gått förlorat. Under intrycket av
att han var bittert besviken kastade han alla de
forna hänsynen överbord. Nu ville han tala rent
ut.
— Här behövs kraftiga rop för att väcka de
likgiltiga och sovande, utbrast han. — Det behövs
gisselslag för alla dem som bara vill vara i fred och
få känna sig nöjda med att själva ha det bra utan
en tanke på andras lidanden. Länge har jag
tvekat och tvivlat, kanske har jag ingenting annat
gjort under hela mitt liv. Men nu har jag vunnit
visshet. Jag vet, att också den gör orätt, som
ingenting gör. Att sitta med armarna i kors och
endast se på det blodiga skådespel, som nu utspelas
i världen, och som kanske kommer oss närmare
vid än någon i denna stund anar, det är inte bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
