Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sak.—Jag låter dem reda sig själva. Det tror
jag är allra bäst. Vill man arbeta, så må man
arbeta. Och vill man inte arbeta, så må man låta
bli. Och vill man äta, så må man äta, ifall man
har nånting att sticka i munnen. Men finns det
ingen mat, så må magen skrika och vara tom. Och
om arbetarföreningen kommer och ber, att jag
ska ge plats för en danslave, så låter jag dem
bygga en danslave på min mark. Varför inte?
Dansa måste de ju alla nu för tiden, dansa så att
stickorna står och kjolarna flyger. Motstånd gör ont
bara värre, och förmaningar tjänar till rakt
ingenting. Bäst att låta det gå som det går. Så tror jag.
Åhörarna logo.
— Vad är det nu för visdomsord, som Lundberg
förkunnar här? frågade en elegant klädd
medelålders herre, som kom långsamt gående med hatten
i nacken för värmens skull.
— Herr Lundberg är frisinnad som vanligt och
hyllar liberala idéer, svarade kommunalrådinnan
muntert. — Han är den verkligt tidsenliga
arbetsgivaren, vi andra är gruvligt efterblivna, vi. —
Folket ska inte arbeta, säger han, mer än det kan
ha lust till att göra. Det ska ha rätt att roa sig i
stället för att arbeta.
— Ja visst, ja visst, det är jag med om, leve
friheten! Låt allt gå överstyr! Ju värre desto bättre!
instämde häradshövdingen skrattande, i det han
lät blicken från sina små, stickande ögon speja
utöver festplanen och fastna vid en grupp
vit-klädda unga flickor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
