Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hm, ja, jag förstår vad Karlsson menar.
Naturligtvis känner jag till det där...... det
passiva motståndet — han sänkte rösten till en
viskning — och nu den hemliga trafiken västerut
..... med tysklandsfararna....... Men, hm, om
den saken kan man också ha olika uppfattning.
Och jag för min del hyser stora betänkligheter..
mycket stora betänkligheter......Men vad nu
Widings tal här i dag beträffar, så var det precis
samma andas barn, som de artiklar han har skrivit
i arbetarbladet.... riktiga eldbränder, som han
kastar ut, det är ett farligt spel.
— Nej, dem har jag inte läst, avvärjde Karlsson
åter.
Nu ropade kommunalrådinnan till sin man,
att på bänken bredvid henne fanns en ledig plats,
och han gick dit för att se på den lilla komedien,
som uppfördes på friluftsteatern.
Karlsson stod kvar bakom de övriga åskådarna.
Huvudet högre än de flesta andra, behövde han
inte trängas med dem för att kunna se de spelande.
Egentligen avskydde han att komma människorna
alltför nära, han kunde inte lida »människolukten»,
brukade han föraktfullt säga, då han tog avstånd
från dem. Men där han stod och såg på den lilla
pjäsen, som uppfördes av socknens ungdom,
föreföll han att vara road därav.
— Seså, nu går jag och hälsar på Elin Karlsson,
sade kommunalrådinnan, då spelet var slut och de
ivriga applåderna tystnat. — Jag har alltid tyckt
bra om flickan, och det blir roligt att höra, hur hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
