Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyfiket granskade hela hennes person.
Konununal-rådinnan ville ha Elin bredvid sig på gungbrädet,
så att de kunde sitta och prata tillsammans en stund
i lugn och ro. Men innan den livliga frun hade
hunnit börja sina frågors långa rad, kom Karlsson
fram till dottern och förklarade, att de måste resa
hem.
Vad var det nu för brådska med hemfärden?
Det var ju inte sent ännu och sommarkvällen var
ljus och vacker. Och flickorna måste väl få dansa
litet först, förmodade kommunalrådinnan.
Vägen hem var lång och vinden mojnade av allt
vad den hann. Något dansande blev det inte av
den här gången.......nej, det kunde det inte bli,
vidhöll Bergöaren med en bister blick ut mot
dansbanan, som plötsligt översvämmats av en
skara vitklädda ryska marinsoldater, medan en
dragharmonika började spela upp till dans.
Han ropade till Karin, som stod bland en hop
halvvuxna flickor, att hon skulle gå och söka rätt
på Fina, som hade fått löfte att följa med hem i
Bergöbåten.
i Men Karin kom springande tillbaka med
beskedet, att Fina ingalunda ville fara hem ännu. Hon
skulle alltid få följa med andra, som inte voro
så tokiga att de reste bort, just då det roliga
började, hade hon svarat.
Och som en bekräftelse på orden sågs den stora
hatten med de granna blommorna redan lysa på
dansbanan, där Fina virvlade om i armarna på en
rysk matros.
Vägvisare — 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
