Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var från en fästman därborta. De kringstående
hade lett och frågan krävde intet svar, emedan
frun redan var fullt upptagen av att lämna ut brev
till andra. Men Elin skyndade ut och satte sig
under en stor gran, där hon så gott som dold av de
nedhängande yviga grenarna ostörd kunde få läsa
sitt brev. Där hade hon sedan suttit kvar tills
någon, som händelsevis gick förbi och upptäckte
henne, ropade att hon borde komma och se
teater-pjesen, som just begynte — hälsningstalet hade
hon redan försummat.
På festplanen hade doktor Widing kommit emot
henne och med ett egendomligt upphetsat uttryck
i ansiktet frågat, vad hon tänkte om hans
festtal. Men då hon tillstod, att hon inte hört det,
hade han hastigt vänt sig om och gått bort. Och
strax därefter hade hon sett honom lämna festen
i sällskap med den besynnerliga barfota och
bar-huvade herrn.
Medan hon satt och rodde med långa, jämna
årtag, såsom hon lärt sig i barndomen, kretsade
hennes tankar kring det brev hon fått. Intill denna
dag hade hon sällan tänkt på brevskrivaren eller,
om hon någongång gjort det, hade det skett
på samma flyktiga vis, som hon mindes många
andra av dem hon mött därborta i det nya landet.
Brevet lät henne nu minnas honom på helt annat
vis än förr.
Han var en landsman, som hon en gång lärde
känna vid en friluftskonsert i en stor park. Under
en paus hade han kommit fram och hälsat på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
