Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fröjd, då hon återsåg de höga björkarna invid
byggningen och den stora stenen, där hon lekt
som barn. Men sedan....... sedan hade hon inte
kunnat låta bli att börja längta bort igen.....
Sedan Bergöbåten löpt in i hemviken och blivit
förtöjd på sitt vanliga ställe, sade främlingen
hövligt farväl och tackade för att han fått följa
med. Då han gick, syntes det att han haltade
litet. Karlsson stod ett ögonblick och såg efter
honom, medan han gick bort över stranden och
utmed den smala stigen långs åkerrenen samt
slutligen försvann inåt skogen.
— Undrar just vad den där är för en fisk och i
vad ärende han färdas härute, mumlade Bergöaren
halvhögt.
— Han är en elak karl, utbrast Karin, i det
hon med sina stora, litet rödkantade ögon stirrade
efter den bortgående. — Det syntes, att han var
elak, det syntes, då han leg.
— Här färdas många slags folk nu för tiden,
sade fadern eftersinnande — det kan vara svårt att
skilja de onda från de goda.
— Sådant där känner man på sig, avgjorde
flickan raskt.
Modern hade suttit uppe och väntat på dem.
Hon, som mest alltid stannade hemma, brukade
finna stort nöje av att höra, vad de andra vid
hemkomsten berättade, då de någon gång varit
ute och roat sig: det blev ju nästan som att själv
ha varit med, brukade hon säga. Karins goda
minne gjorde också, att hon oftast ordagrant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
