Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fina, som hört alltsammans förut, blev mycket
snart otålig. Hon vände sig till Elin och frågade,
om doktor Widing ännu var härute.
Nej, det visste Elin verkligen inte. Han bodde
inte på Bergö utan hos Alö-fiskaren.
— Widing, ja, det är en bra karl, det är han,
inföll den främmande mannen. — Han har skrivit
många goda tidningsartiklar, men en herreman
är ändå.......
— Tänker du bli sittande här till
domedags-ottan, Jussi? skrek Fina häftigt. — Jag tror, att
du riktigt växt fast här. Skrävla inte alltid om
ett och detsamma, vem ids höra på ditt
evinner-liga prat!
Hon sprang upp och slätade ivrigt med båda
händerna över klänningskjolen, som skrynklats av
att hon suttit i gräset. — Seså.....kom nu..........
upp med dig, Jussi!
[ — Vi ska till Dal, vände hon sig till Elin. —
Där är danstillställning i kväll, och jag tänker att
Bergöaren väl lånar oss sin ekstock till att ro dit
över. Kanske följer du med?
Elin skakade avvärjande på huvudet, och Fina
gjorde intet vidare övertalningsförsök. Anbudet
hade nog mest skett i syfte att förenkla
underhandlingarna med Karlsson om lånet av ekstocken.
Fina stod och väntade med alltjämt stigande
otålighet att karlen skulle hörsamma hennes
befallning. Men han satt lugnt kvar och tycktes finna
stort nöje av att orda om sina tankar och åsikter
för Elin, som inte avbröt honom, utan tyst hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
