Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för. Hon vore väl människa att ta de konsterna
ur honom, tänkte hon, under det hon stod och
betraktade honom, rödflainmig i ansiktet av
förargelse.
— Om du inte kommer nu på eviga fläcken,
så far jag ensam till Dal! skrek hon och gav honom
en så våldsam knuff i ryggen att han plötsligt föll
framstupa.
Han fann äntligen för gott att stiga upp. Men
det försmädliga leendet på hans läppar utvisade,
att han inte lät skrämma sig av hennes vrede eller
tog hennes hotelse på allvar. Då de andra begynte
gå upp till gården, följde han haltande efter,
medan han omsorgsfullt slog bort gräs och strån,
som fastnat vid hans välvårdade dräkt.
Ute på fjärden sågs en ekstock styra kurs mot
Bergöstranden. I den satt Ström och rodde med
långa, kraftiga årtag. I allmänhet brukade han
vara för lat att företaga långa roddturer, annars
än då han måste ut i något ärende för
häradshövdingens räkning. Men hela den gångna veckan
hade han plågats av så dystra farhågor och
skrämmande aningar, att han måste skaffa sig visshet.
Han hade icke varit på festen för småskolan — det
var icke ett företag, som han brydde sig om att
understödja — men han hade hört talas om Widings
uppträdande och även hört, att denne seglat till
kyrkbyn i Bergöarens båt. Och mer hade icke
behövts för att låta Ströms misstänksamhet och
svartsjuka flamma upp. Vem visste, om icke
Widing hyrt in sig i farstukammaren på Bergö och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
