Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bittida följande morgon bege sig till kyrkbyn.
En besynnerlig oro hade kommit över honom.
Han måste ut och skaffa sig visshet om vad som
hände. Efter skräckdagarna i november hade
han en gång hört Gunnar påstå, att lugnet var
endast skenbart, ty under ytan jäste och sjödo
hemliga krafter, som med sina onda anslag avsågo
att skada och omstörta hela samhället. Och
därjämte hade ryssarnas regemente i landet blivit
självsvåldigare och skamlösare än nånsin förr. För
att få visshet hade han därför beslutat sig för en
färd till kyrkbyn.
Att färdas med häst ansåg han inte rådligt,
emedan isen på en del ställen var ganska svag.
Sedan det emellertid frusit flere nätter å rad,
utan att snö fallit, låg isen nu långa sträckor
blank och glänsande, varför han sökte fram
skridskorna och gick ut med sparkstöttingen.
Karin, som stod i stugan vid fönstret, följde
med blicken faderns resliga gestalt, där han ute på
fjärdens is hastigt avlägsnade sig, blev allt
mindre och mindre och snart försvann som en
mörk punkt i vintermorgonens skymning.
Han hade begivit sig av, medan de bleka
stjärnorna ännu skymtade fram på himmeln. Då
han återvände, hade den korta februaridagen
redan längesedan förlorat sig i mörker.
De underrättelser han förde med sig, voro lika
märkvärdiga, skräckfulla och fast otroliga, som
dem han senaste gången omtalat vid hemkomsten
från kyrkbyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
