Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
månskenet pa snöslätten syntes, huru smidiga och
kraftfulla hans rörelser voro. Det var icke en
gammal, eftertänksam man, som gick ut till livets
arbete och möda, nej, det var den heta
ungdoms-längtans susande flykt bort från vardagslivets
enformighet och dådlöshet. Också han vävdes
snart in i månskenets blånande slöja; ju närmare
han nalkades den motsatta stranden, som sköt
ut i en långsmal udde, dess overkligare och
skugglikare blev gestalten.
Plötsligt ljöd från trappan, där de tre kvinnorna
stodo, ett skri ut i nattens stillhet. — Far! Far!
bröt det genom tystnaden, vasst och skärande
liksom sjöfågelns nödrop, då boet plundras och
förstörs.
Kanske nådde ljudet genom den vindstilla
luften ända ut till den bortilande mannen. Ett
ögonblick föreföll det, som om den mörka gestalten
på den vita slätten upphört att röra sig framåt. —
Men kanske var det bara en synvilla. I alla fall
hade intet kallande rop från hemstranden mer
förmått honom att återvända. Nästa ögonblick
fortsatte han färden och försvann vid udden.
Det var Karin, som höjde ropet, medan hon
stel och med uppspärrade ögon förfärad stirrade
ut mot de ödsliga vita vidderna.
Sedan bröts det våldsamma skriket sönder i
klagan: — Nu förs far bort! Se! se! jämrade hon
sig och vred händerna av förtvivlan. — Nu förs
han bort! Nu kommer far aldrig mer hem!
Modern föreföll nästan lika uppskakad som hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
