Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre kunde se vandrerskan, vände hon sig om och
sade hastigt, som om hon varit förföljd av någon
ängslande, kvalfull tanke och förgäves sökt treva
sig fram till visshet:
— Hur fruktansvärt hårt är inte det öde, som
har drabbat Edla Karlsson! Att plötsligt förlora
sin man och sin son och sitt hem! Jag hade ju
hört, att de båda hade dött, både mannen och
sonen. Och likaledes hade jag hört, att Gunnar
Karlsson hade stupat på de vitas sida. Men någon
gång — jag kan inte minnas huru eller när — tycker
jag mig också ha hört ett rykte om att
Bergö-husbonden hade gått ut med en skara röda. Emedan
jag inte var ute på Solstrand i somras, har jag
naturligtvis ingenting bestämt vetat härom. Och jag
har inte heller nu på hösten träffat någon från
den trakten.
Därför ville jag nyss, då Edla Karlsson sade
mig, att både mannen och sonen voro döda, inte
fråga något mera därom. Ty ifall hennes man
gick ut med de röda, så har det ju för henne blivit
en dubbel sorg. Men hur var det väl möjligt?
Hur kunde det vara möjligt? Säg, vet fru
Wefver-stedt något därom?
Då svaret dröjde, upprepades frågan med en
röst, som förrådde stigande oro och ängslan.
— Säg, säg, vet ni något mer därom? Det
hade jag aldrig kunnat tro, att Karlsson var en
förrädare.
Den tillfrågade utbrast hastigt:
— Nej, nej, Karlsson dog här på sjukhuset i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
