Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färglösa skymning,» sade en ung man, som stått vid
relingen tillsammans med två unga flickor.
»Den ljusa natt våra skalder prisa så högt,
afskyr jag,» tilläde han öfverlägset. »Mig gör den
bara beklämd och illa till mods och hindrar mig att
sofva. Tacka vet jag den mörka, varma sydländska
natten, i den finns stämning, glöd och passion, och
sofver man inte så . . .1» Han skrattade, i det han
häftigt blinkade med ögonen för att blifva de brokiga
solarna kvitt.
»Ja,» sade den ena af de unga flickorna, »det är
visst härligt därute i den stora världen.»
Hon var högrest och mörk. Hennes anletsdrag
voro stora och regelbundna med panna och näsa
nästan i en linje såsom i grekisk skulptur; hennes
stora, mörkblå ögon hade en sällsynt vacker form
och den bleka hyn en varm skiftning. Men i detta
vackra ansiktes uttryck fanns ingen ungdomligt
sorglös glädtighet, i blicken låg liksom en forskande
misstro på lur och läpparna formade sig säkert
sällan till ett leende. I stället vittnade det unga
ansiktet om viljekraft och den högresta, ungdomligt
smärta gestalten gjorde ett ståtligt intryck, ehuru
hennes svarta dräkt var mycket enkel, nästan tarflig.
»Bevars, jag är aldrig bättre patriot än i utlandet
och aldrig mera missnöjd med alltihop, än när jag
åter befinner mig hemma, och till hemlandet räknar
jag också ett finskt ångbåtsdäck,» sade den unge
herrn, i det han ifrigt tvinnade sina mustascher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
