Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intryckens betagande stämning stod hon och såg
framåt med all uppmärksamhet koncentrerad i
blicken.
Plötsligt syntes Sveaborg stiga fram liksom
stånden ur hafvets djup på grund af granit. När
båten sköt in mellan dess öar, föreföll det i
skymningen, som om de dystra fästningsmurarna tvärt
spärrat vägen, och när den det oaktadt sökte sig
fram genom de trånga farvattnen, tycktes det åter,
som om de bommat till sina tunga stenportar
efter den. Men då sträckte staden välkomnande
ut sin vackraste udde, där hösten band rika,
brokiga kransar af Brunnsparkens lummiga träd och
buskar och där ljuset från villornas fönster lyste
och strålade likt lyktor upphängda i de tunga
löf-massornas dunkel.
Stadens många lysande fönster kommo allt
närmare och lyste allt klarare; i det mörka vattnet
begynte kajernas lyktor kasta ut sina långa, dallrande
reflexer, som de små, oroliga vågorna bröto sönder
till blankt, rörligt glitter, och stadens dofva sorl och
buller kunde redan uppfattas af örat. —
Så snart båten lagt till, blef det brådska, trängsel
och villervalla. De resande sprungo om hvarandra
och samlade ihop sina tillhörigheter, ropade
för-gäfves på bärare, knuffades och trängdes vid
landgången och kände i mörkret knappt igen mötande
fränder och vänner.
»God afton, fru Friman!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
