Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Å nej, å nej, det finns inga omöjligheter: man
måste tro på lyckan för att vinna den. Men eljes,»
han tvekade ett ögonblick, »eljes måste jag tala litet
om affärer,» fortfor han brådskande. »Inte kunde
mamma möjligtvis ... ja, ja, naturligtvis bara som
ett lån . . .?»
»Är nu det jag gaf för en vecka sen redan slut?»
afbröt hon honom häftigt alldeles röd i ansiktet.
»Oförutsedda utgifter och ja ...» han ryckte på
axlarna.
»Men det var jämt allt, jag kunde ge den här
månaden . . . det var min andel i pensionen efter
pappa . . . jag har inte . . . jag kan inte . . .»
»Nå, nå, tag det inte så svårt, mamma lilla!
Saken är den, att en växel förfaller för mig och jag
måste nödvändigt se till att den blir inlöst idag.»
»Herregud, är du med på växlar också!»
Georg drog upp ögonbrynen, så att pannan lade
sig i djupa veck, men svarade intet. Det var ju rakt
omöjligt att lägga ut ställningen för modern, när
hon blef så där upprörd. Fruntimmer togo också
sådana saker på ett orimligt vis.
»När förfaller växeln?» frågade modern, medan
handen, som höll i pennan, häftigt darrade.
»Egentligen ... ja, i själfva verket har den redan
gjort det. En kamrat har betalt, men jag har gifvit
mitt hedersord på att han ska få sina pengar tillbaka
idag. Och en karl står vid sitt ord.» — Han rätade
på sig, hvisslade sakta och såg ut genom fönstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
