Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilkas egendomligt glänsande blick gaf ansiktet ett
uttryck af hänförelse. Detta bleka, tunna ansikte
var eljes alls icke vackert, ehuru det liksom de långa,
smala händerna med deras nät af fina, blå ådror
vittnade om gammal kultur och ras.
»Anna, du, se en sådan växt; se hur hufvudet
sitter på hals och axlar, det kallar jag konstruktion,
det!» fortfor målarinnan. Hon gaf sig icke tid att
besvara Anna Lindcrantz’ hälsning utan fortsatte
att kisande med ögonen betrakta ljusverkan, medan
föremålet för hennes närgångna granskning i den
tilltagande skymningen kunde dölja sin rodnad och
förlägenhet. När Karin kom in för att tända
lampan, protesterade konstnärinnan energiskt: alla togo
sig utomordentligt bra och fördelaktigt ut i denna
förtjusande skymning, bedyrade hon; det var synd
och skam att förstöra en sådan belysning.
En liten, knubbig gestalt, som hållit sig dold
någonstädes bakom de andra, blef nu synlig. Ingen
fäste afseende vid henne, ingen nämnde hennes namn
och själf yttrade hon icke ett ord. Hon följde Anna
som en skugga, satte sig på en låg stol så nära henne
som möjligt och när hon ibland lyckades få tag i
Annas hand, tryckte hon den passioneradt med ett
uttryck af hänryckning öfver sitt liksom utplånade
ansikte. Om hon tilltalades, kallades hon endast
»novisen».
»Vår ordförande är sen i kväll,» anmärkte någon.
Men i detsamma trädde några unga lärarinnor in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
