Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den vackra fröken Hjortström, som i fjol väckte
så stort uppseende i alla tablåer, måste naturligtvis
fås med, föreslog någon.
Hon hörde inte till dem som läto fånga sig i en
handvändning, upplyste assessorskan Ström med
sitt lilla korta, skeptiska skratt.
Fröken Ekerooth måste naturligtvis stå i spetsen
för lotteriafdelningen, ingen annan egde en sådan
vana och erfarenhet som hon.
Det utsedda offret gjorde intet försök att
undkomma, emedan hon aldrig på allvar energiskt
förmådde säga nej. Denna oförmåga att värja sig blef
orsaken till att hon alltid rörde sig liksom i en virfvel
af nyupptagna samhällsplikter.
Visserligen skakade hon betänksamt sitt stora,
adliga hufvud, men de små, vänligt kisande ögonen
i det runda ansiktet lyste humoristiskt, i det hon
förmodade, att »en gammal Iotterihäst måste draga lasset
tills den stupade.»
Gertrud Hoffs idé att ställa upp ett lefvande
skulpturgalleri förklarades alldeles briljant. Och det
väckte stor munterhet, när hon omtalade sin afsikt att
en dag gå till en af stadens banker, där flere vackra
unga damer voro anställda och där, efter i tysthet
gjorda studier och iakttagelser, utvälja sitt material
för »det skönaste lefvande skulpturgalleri i världen.»
Hon betraktade lifvet och människorna uteslutande
ur konstnärlig synpunkt. Allt med ringaste
anstrykning af hvardagslag och kälkborgerlighet väckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
