Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt han ju hvar söndag vid vårt middagsbord. Det
var så likt pappa att sålunda vilja bereda sin gamla
ungdomsväns son någon ersättning för ett saknadt
hem. Jag minns schackspelet, som jag i förtviflan
grep till för att förkorta den långa
söndagseftermiddagen, då han satt där och bara talade om sig själf.
Hur han glödde af ifver att vinna, hur han darrade af
förtrytelse, när motspelaren lyckades göra ett
fördelaktigt drag. Det var betecknande för hans karaktär.
Ja, jag känner honom väl och det borde du
egentligen också göra. Å, dessa afskyvärda
söndagsmiddagar och den odrägliga eftermiddagen sedan, då
man måste sitta och hålla honom sällskap och höra
honom oupphörligt tala om sitt eget märkvärdiga
jag. Lyckligtvis kom sedan inte sällskapandet mer
på min lott.»
Systern rodnade. — »Du afskyr honom därför att
han är fennoman,» svarade hon häftigt.
»Nej, det gör jag inte,» tillbakavisade Gustaf
påståendet bestämdt och med värdighet. — »Jag kan högakta
människor och vara vän med dem, ehuru jag inte delar
deras åsikter. Jag kan uppskatta och beundra
svär-mare, som med hela sin själs eld hängifvet och
oegennyttigt arbetar för ett ideelt mål och däri
ser det enda eftersträfvansvärda . .. Men jag har ännu
aldrig sett eller hört Uno Greander riktigt varm eller
hänförd för någon annan än sig själf. Också
finskhets-sträfvandena är numera, jag är öfvertygad därom,
för honom endast ett medel att taga sig fram, svinga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
