Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag gaf din mor på dödsbädden, att alltid bli ett
stöd för dig!»
Rosas läppar begynte skälfva såsom vanligt vid
hvarje påminnelse om det förflutna. Men lik en
fången fågel, som till försvar plötsligt hugger vildt
omkring sig, utbrast hon: »Du misstror alla . . .
eller kanske är du afundsjuk!»
Sedan samlade hon ihop sina kläder och skyndade
bakom sängskärmen. Härefter ville hon aldrig mer
för Maria omtala något gladt eller roligt. Det hade
eljes varit mycket hon ämnat berätta ikväll. Om
konstnärerna, som hon ibland såg hos Gertrud,
om magister Ehrendt och hans samtal, när han
numera hvar onsdags och lördagskväll, medan hon
satt modell, kom upp i ateljén. Men hon skulle
minsann akta sig att nämna ett ord därom, eljes
kunde Maria också förstöra den glädjen för henne.
Maria satt ett ögonblick eftersinnande. Med hvad
hon sade och gjorde, afsåg hon ju endast Rosas
verkliga väl. Det skulle Rosa nog själf en gång inse.
Medan hon åter lutade sig ned öfver de på
bordet uppslagna böckerna, hörde hon en och annan
kväfd snyftning bakom skärmen, tills snart lugna,
jämna andetag förrådde, att Rosa som vanligt strax
somnat, när hon kommit i säng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
