Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, nu måste Maria gå, hon var säker på att
fru Friman väntade henne.
Också Maria var förändrad, tänkte Sofi, när
dörren stängdes efter henne. Hon hade blifvit
gladare och mera meddelsam, och vackrare hade hon
bestämdt äfven blifvit . . . Men när Sofis tankar
kommo till den punkten, trasslade de in sig: hvarför
voro några vackra, omtyckta, beundrade . . .? hvarför
voro andra fula, förbisedda, glömda . . .? ja,
hvarför . . .?
Sedan hon genom en blick på klockan förvissat
sig om att lyckligtvis ännu en timme återstod, innan
kvällsvarden måste göras i ordning, lutade hon sig
åter ned öfver sin bok. På söndagsaftonen hade
tjänarinnan ledigt och när, såsom i kväll, fru Friman
äfven var borta, föllo alla hushållsomsorgerna på
Sofi. —
Medan Maria hastigt gick fram längs gatorna,
fortsatte hennes tankar med det hon och Sofi talat
om. Den kalla, rena vinterluften gjorde stegen
spänstiga och lätta och gatans rörelse och omväxling
eggade tankarna.
Hon tänkte på att det kommit något nytt och
betydelsefullt in i hennes lif genom bekantskapen med
Gustaf Ehrendt. Ehuru de åsikter, som han vid deras
första sammanträffande uttalat, genast starkt fängslat
henne, hade hon likvisst undvikit honom. Hon borde
icke ha något att göra med sonen till den man, som
sköflat hennes barndomshem, hade hon trott. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
