Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tankarna begynte ordna händelserna, såsom de
följt efter hvarandra. Hon hade suttit uppe och
väntat, tills Rosa mot morgonen kom hem. Rosa
hade sakta öppnat dörren, men när hon fann systern
vaken, trädde hon in, strålande af glädje öfver festens
nöje, öfver människornas hyllning, öfver kärlekens
lycka.
Då hade Marias gripits liksom af en yrsel. Medan
hon väntat på Rosa, hade hennes tankar ångestfullt
hängt fast vid löftet, som hon gifvit sin döende
fostermoder, att aldrig öfvergifva Rosa och aldrig låta
Rosa känna sin mors ungdomssynd. De mest
out-förbara förslag hade hvirflat genom hennes hjärna:
hon skulle föra bort Rosa, resa långt bort med henne
till en annan världsdel, där ingen kände dem; hon
skulle . . . ja, hon visste icke hvad hon skulle göra,
visste bara att något måste företagas strax,
omedelbart för att skydda Rosa och afvärja olyckan.
Men när hon såg Rosa träda in, strålande af
festens glädje, lysande af lyckan att älska och vara
älskad tillbaka, hade en känsla af hat plötsligt
sprungit fram hos henne. Det hårda, oblidkeliga hatet till
den kvinna, som älskade samma man som hon och
som var älskad af honom, hade drifvit orden öfver
hennes läppar. Utan förbarmande hade hon sagt
den grymma sanningen, som för alltid skiljde Rosa
från den hon älskade.
Sedan hade där blifvit så underligt tyst i rummet.
Rosa hade sjunkit ned på en stol, krupit ihop med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
