Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan Maria talat om det som händt, begynte de tala
om framtiden. — När Maria afslutat sin kurs, skulle
våren vara inne med sol och värme, och då kunde
Rosa troligen stå ut med en lång resas ansträngningar.
Läkaren hade sagt, att hon ovillkorligt måste bort,
långt bort till nya förhållanden bland nya människor.
I Amerika kunde en skicklig, kraftig gymnast
genom sitt arbete skaffa sig utmärkta inkomster,
visste Anna. Hon hade en god vän i New-York, till
hvilken hon lofvade skrifva ännu samma kväll för
att närmare taga reda på saken.
Men respengarna ville Maria aldrig taga emot af
senator Ehrendt: han hade visserligen erbjudit dem,
men hon hade visat anbudet tillbaka med påminnelse
om hans löfte till hennes döda fostermor.
Respengarna, sade Anna, skulle finnas färdiga,
så snart de bara behöfdes . . . som ett lån, ja,
naturligtvis som ett lån, bekräftade hon leende.
Och medan förtroenden gåfvos och planer
uppgjordes, svepte marskvällen rummet i vårens gryende,
aningsfulla skymning. — Anna hade gripit Marias
hand och höll den mellan sina båda. Det var
kvinnornas sak att sluta förbund mot sorg, lidande och
orättfärdighet i världen, trodde Anna.
När hon gått, blef Maria sittande tyst och orörlig.
Den kärleksfulla handen, som räckts fram emot
henne, hade kommit något härjadt och förkrympt
inom henne att åter resa sig. Tårarna trängde upp i
hennes ögon och strömmade utför kinderna. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
