Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid järnvägsstationen gingo några män i den
vackra vårkvällen långsamt fram och åter, bidande
aftontåget från Helsingfors.
När de kommo åkande till stationen efter
präktiga, välfödda, glänsande hästar, som kråmade sig i
de blanka seltygen, syntes det att de voro socknens
mest betydande män.
I ansiktsuttrycket hos dem alla låg något spändt,
förgrämdt och oroligt väntansfullt. Och hvarje
nykommen hastade, såsnart han hälsat på dem som
voro där förut, att fråga, om det hördes något nytt.
Frågan ställdes alltid till stationsinspektorn, som
i egenskap af postmästare hade reda på mångt och
mycket.
Ett stycke från de andra gick en allmogeman i
hemväfda grå kläder och knarrande stöflar och såg
allvarlig och begrundande ned framför sig. Det var
kommunalnämndens ordförande, som tänkte öfver
det tal han fått i uppdrag att välkomna senator
Ehrendt med, när denne nu flyttade ut för att blifva
bofast på Lindby.
Den sistkomna, kring hvilken alla de andra strax
flockade sig, var brukspatronen, som dagen förut
hade återvändt från en af färsresa och därför möjligen
kunde sitta inne med något nytt. En ung
järnvägs-praktikant gjorde sig hastigt ett ärende ut till
stationsinspektorn i förhoppning att kanske i förbifarten
snappa upp någon intressant nyhet.
Ne-ej, något särskildt hade brukspatronen nu icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
