Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppträdt som kompositör, nånstans i utlandet har
hennes kompositioner uppförts och vunnit
erkännande, stod det i tidningen . . . Men säg, du,>> —
vände han sig till häradshöfdingen, i det han sökte
ge sitt ansikte ett djupsinnigt uttryck — »hur kommer
det sig, att en så vacker kvinna går ogift? Minns
du, hon var en mycket firad flicka i vår ungdom!»
»Om jag minns henne!» — Häradshöfdingen lutade
sentimentalt hufvudet på sned. — »Hon hade många
beundrare: en af dem var Greander, den mäktiga
bankchefen . . . Greander har varit mycket eldfängd
af sig,» skrattade han. — »Å ja, flere än en och två
har legat för hennes fötter och diktat sonetter till
månen.»
Allas blickar riktades mot baronen, socknens
rikaste godsegare, en lång, mager herre, som aflägsnat
sig ett stycke från de andra, så snart de började tala
om familjen Ehrendt, och som småhvisslande stod och
såg upp mot de långsamt seglande, förgyllda
vårskyarna. Han hade rykte om sig att vara ett original
och smått poet, ehuru ingen någonsin läst en vers af
honom. Det var en allmänt känd hemlighet, att han
ända sedan unga år förgäfves sträfvat efter fröken
Emmy Ehrendts hand.
»Hvem minns inte Emmy Ehrendt från den tiden,
då man själf var ung student och magister!» —
Häradshöfdingens runda ansikte fick ett smäktande,
vekt drag, som uttryckte längtan efter de för alltid
försvunna ungdomsdagarna. — »Hvem minns inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
