Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
poetisk . . . när de inte finner den löjlig. Hvem blir
nånsin slug på unga flickors tycken och tankar !■>
»Har inte senator Ehrendt söner?» frågade
folk-högskolläraren.
»Jo, bevars! Den yngre är arkitekten Karl Ehrendt,
han som bygger de många nya husen i Helsingfors;
en flink karl, men en våghals. Den äldre, som är
läkare, vistas sedan många år i Amerika,» svarade
stationsinspektorn.
»Vi satt bredvid hvarandra på skolbänken, Gustaf
Ehrendt och jag,» inföll häradshöfdingen, som ogärna
lät andra komma till ordet. — »Herregud, ja, det är
tider sen dess! Och som unga studenter träffades vi
också ibland, det var heller inte i går det!» — Han
for med handen öfver sin stora, utstående mage och
suckade: »Man åldras!
Gustaf Ehrendt var eljes ett riktigt skolljus och
dygdemönster. Men vi hade respekt för hans åsikter,
som alltid var mycket utpräglade. Vi gjorde inte narr
af hans oförvitlighet, såsom det annars brukas i
slyngelåldern, vi erkände hans öfverlägsenhet. Han
var en mycket lofvande ung man, mycket lofvande!»
»Nå, men hvarför reste han bort från landet?»
frågade folkhögskolläraren ogillande.
»Tja!» — Häradshöfdingen kisade med ögonen och
drog pannan i djupsinniga veck. — »Hvarför Gustaf
Ehrendt reste härifrån?» upprepade han. »Det är
inte lätt för en annan att säga . . . det är också
längesedan. Hans bortresa väckte mycken uppmärksam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
