- Project Runeberg -  Litterära tidsfördrif. Bilder för dagen af Widar /
56

(1886) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Skolväsendets utveckling och förbättring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den djupt förorättade skolläraren, trött vid alla
dessa kallelser och allt detta bråk, tänkte ett
ögonblick på att ej infinna sig, föregifvande att han hade
sina stöflar hos skomakaren, så att han ej kunde
gå ut.

Hela sällskapet hade då fått lof komma till
honom, hvilket varit besvärligt i synnerhet för herr
Kaifas, som på senare åren sällan lemnat sitt rum utan
ständigt legat på rygg med benen i vädret dels på
den beqväma soffan och dels i en i rummet anbringad
hängmatta.

Denna ställning hade blifvit honom så kär, att
han intog den till och med, när han skref.
Genom att sålunda fortfarande ”göra sig sjuk”, blef
hans utseende ock till sist något matt, så att
vederbörande utan svårighet förmåddes lemna honom i och
för tjenstens skötande en adjunkt, aflönad af
församlingen genom s. k. ”offer”. Herr Kaifas fick sålunda
uppbära sin stora lön alldeles för intet. Under den
sålunda vunna ledigheten hade han med lifligt
intresse slagit sig på — jordbruk, hvilket låter nästan
otroligt, enär den arme fången aldrig kunde gå ut och
betrakta sitt jordagods. Detta hade nu blifvit hans
vurm, hans själs vederqvickelse, såframt han ej fann
tillfälle utgjuta sin galla öfver personer, som på
något sätt stodo under hans välde.

Skolläraren öfvergaf snart sin till hälften fattade
föresats att ej infinna sig i prestgården, ty han kom
att tänka på, att han i inspektören, som han dock ej
vidare kände, möjligen kunde finna en vän och
beskyddare gent emot de inskränkta eller illvilliga
pundhufvuden, som han närmast subordinerade under. Han
begaf sig derföre åstad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:37:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/widarlitt/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free