Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen - Före skoltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var det på sergeantbostället, och då tror jag att jag redan
kunde hela katekesen; åtminstone kunde jag en mängd
psalmer. 1808 och 1809 voro förhören hos två bönder i
Mellangärden. Jag minnes några prästens liknelser om arf- och
verksynd från det ena. 1810 var förhöret hos Erik Smed
i Södregård. Nu gaf jag på »grundfrågor» och frågor om
Bibelböckerna och deras författare svar, som väckte
kyrkoherde Hyltenii uppmärksamhet, så att han vid förhörets
slut sade till min far: »den pilten vill jag förhöra hemma.
Skicka honom till mig». Jag påminte min far följande
veckan om denna bjudning, hvars betydelse vi bägge anade,
men den väckte fars bekymmer, ty han hade ännu skuld
till sina svågrar på sitt hemman, och mor grät hvar gång
tanken väcktes att jag skulle komma från hemmet. Då
rofskörden från »smetfällan» snart uppmätts, sade far till
sina två söner: »Efter jag fått så god rofskörd i år, vill
jag gifva prästen så många hästen kan bära. Fören »klöfvet»
dit, »herar!» Snart ledde jag och min bror Måns dref en
häst med en säck rofvor, lagd öfver klöfsadeln på hästen.
Vi vandrade en mil och kommo till Hönetorp. Vi fördes
in i salen, där bibelhistoriska stycken med franska och
tyska inskrifter hängde på väggarna. Då kyrkoherden kom
till oss, stod jag och såg på en tafla, där Josef och hans
bröder voro föreställda i den stund han bekände sig vara
deras broder. Den siste af de 11 knäböjande bröderna var
af tagen som en liten gosse med barnsligare dräkt än de
öfrige. Då kyrkoherden nu sade: Hvad tycker du om det
där? så svarade jag: »Benjamin är för ung; han hade ju
strax därpå sju söner att föra till Egypten». Kyrkoherden
svarade därpå intet, utan började tala med andra om kronprins
Carl Johan, som då (okt. 1810) anländt till Sverige och
passerat förbi Oby. Husets dotter, sedermera prostinnan
Caval-lius gaf oss piltar välfägnad och vi redo hem, en i sadeln, en
på länden. Följande söndag öfverbevisade kyrkoherden min
far att han var skyldig Gud att offra mig till studier, om han
ock därför måste skuldsätta sitt hemman än mer. Far ref sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
