Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen - I skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des B., då en bibelhistorisk läxa hördes upp. Han kunde
ej svara. Jag dristade ej hviska, men då magistern lyfte
riset, hvarmed en annan nyss agats, fruktade jag oråd för
B. och nöp honom hvasst i låret, då han skrek aj. Nå!
jag kunde väl tro du visste det, inföll magistern och B.
begrep nu först min nypning och tackade för hjälpen.
1812 i Juni flyttades jag till tredje klassen, där N. D.
Ezander var lärare, en af sin supning troligen litet
förbryllad person, som väl en tid förut visat sig som ett snille, att
döma af G. Scheutz autobiografi i Biogr. Lexikon. Nu
återstod däraf föga annat, än att han brytande slentrianen
införde en mängd nyheter, utan att någon lär reflekterat
därpå. Då vi suttit en stund skulle vi upp för att hoppa
kråka rundt om bänkarna i rummet, o. d. Om
vårmorgnarna mötte vi vid hans hus och marscherade ut förbi
Solberget, hvarefter vi exercerade som jägare, stundom
äfven där hoppande kråka. Detta torde ha gagnat vår
fysiska utveckling, men mycket själfsvåld utvecklades ock,
ty läraren tog ej sin person i akt. Jag fästade mig dock
vid Ezander och när han låg dödssjuk vakade jag frivilligt
flere nätter hos honom, som då tämligen öfvergifvits af
sina bröder in Baccho. Hans bibel, Molins edition, eröfrade
jag på auktionen efter honom, hittills är den mitt
vade-mecum. Vid bokauktioner köpte jag historiska skrifter så
långt jag med »socknarna» kunde betala. Så fick jag mig
ett bibliotek af gamla läroböcker af Voltemat, Hiibner,
Salvius etc., hvilka jag i lofstunderna läste med förtjusning.
Gyllings sammandrag af Nordbergs Carl XII:s historia föll
så i min hand och utöfvade ett inflytande på mig, som i
vissa hänseenden blifvit mig till hinders i min bildning.
Carl XII blef mitt ideal. Efter Carl XII ej ville tala
fransyska, så ville jag aldrig lära tala det, och då jag blef
tvungen att någon gång hjälpa mig fram därmed, var jag
nästan rädd att ha minskat min sanna svenskhet. Ty af
denna var mig Carl XII det högsta uttryck. Då jag rätt
fattat Kung Carl som idealet, blef mig zar Peter en Ariman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
