Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnasieminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lockelse, äfven där de slugaste giller sattes. Denna
konfession kan vara af gagn att bemärka, då man vill bedöma
värdet för en ynglings sedlighet af vetenskapsmannens
förnuftstro eller af svärmarens bibeltro. Den vän, som i
stället för mitt svärmeri ville bygga på vetenskaplig insikt,
fastnade just i det nätet, som ej ens väckte min reflexion
och led däraf mycket i sin fysiska utveckling, såväl som
till sin inre människa i alla hänseenden. Han, den jämt
friske läkaren, blef ett offer för dryckenskapen, och föll i
sin bästa ålder, då nykterhetsfantasten, hans vän, oaktadt af
så mycket svagare kroppsbyggnad och ofta sjuklig, snart
liunnit ett halft århundrade i ålder. Redan häri torde ligga
-en ej ringa anledning att betvifla, att det var samme helige
Ande, bägge de unga vännerna åberopade. Den inre
naturkraft, som för den ene skulle »inskränka sinnligheten inom
sedliga gränser», hade ej den makt, som den gudomlige
Helige Anden, med hvilken den andre kände sig under
bi-belbetraktelser och bön komma i nära beröring. Väl
beklagade man min »exaltation*; men den bar ju goda
frukter, när den »exalterade» det vill säga: upphöjde mig öfver
•dessa förförelser, som fördärfva och upplösa. Det träd, som
"bär god frukt, är ju godt?
Jag bör tacksamt erkänna att man för frukten
ursäktade det obegripna fenomenet ibland gymnasisterna.
Lärarne erkände att de aldrig till akademien afsändt en så
vacker ynglingaskara; och då lägre ordningar föröfvade någon
oordning, anmäl te rektor det till den högre ordningens
af-hjälpande, under den tid jag och mina vänner tillhörde
<lenna. Och i kraft af den subordinationslära, som var
införd i Vexiö skolverk, kunde vi uppehålla ordningen till
^n grad, som förundrade våra lärare. Äfven de kamrater,
som ej samlades hos mig om morgnarne »att läsa Novum»,
och med hvilka jag ej talade i andeliga ämnen, hade den
aktning och tillgifvenhet för »de exalterade», hvilka i
studierna stodo främst, att de hvarken med ord eller åthäfvor
tillkänn agåf vo sin »olikhet i religion såsikter» och verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
