Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I hufvudstaden och vid Fyris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personer i Lund skulle betinga en högre kostnad än hvad
Skjöldebrand funne sig kunna rå med; och då löstes
frågan så, att W. emottog en af amiralen af Wirsén honom
erbjuden plats såsom lärare för hans ende gosse, med
bestäm dt löfte att få honom med sig till Lund, då
förhållandena kunde föranleda W. att åter begifva sig till
universitetet. I september 1825 tillträdde han ifrågavarande plats.
Esomoftast besökte han dock fortfarande den gamle
excellensen S., som vid denna tid med verkligt intresse
upptagit arbetet å sina memoirer; allt efter som de skrefvos,
uppläste han dem för Wieselgren, hvars uppteckningar
af hvad han hört den gamle berätta, denne fått låna. Det
mesta af dessa »fragmenter» återfick sedan W., men ett
och annat däraf behöll Skjöldebrand; så låter förklara sig
att, enligt hvad Crusenstolpe kunnat upplysa, Skjöldebrands
berättelse om sin fångenskap hos Napoleon är skrifven af
Wieselgrens hand.
Amiral af Wirsén hade ej, yttrar W., sin broder
statsrådets snille, men var långt mera älskad än han och ägde
inga afundsmän. Hans kunskaper och karaktär hade
tillvunnit honom allmän aktning, och såsom krigare och
ämbetsman sattes han högt. Den sorg, som drabbat honom,
då han i början af 1816 förlorade sin maka, hade ej blott
tärt på hans hälsa utan ock fördjupat hans religiösa lif;
excellensen De la Gardie säger om honom i sin journal att
han ägde »en religiositet och moralisk renhet, som knappt
tillhörde tidehvarfvet». Här torde emellan principalen och
informatorn en särskild källa till samförstånd hafva
före-funnits; men deras samvaro blef blott kort. Den grämelse,
den strängt rättrådige amiralen kände vid att, utan att ana
det, hafva blifvit inblandad i den bedröfliga
skeppshandels-affären, som vid denna tid kastade sin skugga öfver
landet, grep honom så starkt, att det kostade honom lifvet.
Den 20 oktober 1825 dog han af en slagattack. Då hade
W. blott omkring en månad vistats i hans hus.
»Jag kom», berättar W., »af särskilda skäl att följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
