Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Vesterstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats, och han gick gången fram i all frid.1 Annars
spelade gärna »Jacob Glader» en roll vid försöken att »bli
prästen kvitt.» Denne Glader var eller hade varit åbo i
Oderup, men hade genom superi urspårat, dömts för stöld
ett par resor och suttit af straffet å Malmö fästning. Med
honom uppgjordes vid olika tillfällen af W:s vedersakare,
att han, då de ställt om att prästen kallats till sjukbesök
åt aflägsnare håll, skulle lägga sig i försåt och »knäppa»
honom. Två gånger var ock denne Glader ute på sådana
jaktfärder; men när det utsedda offret, ridande på sin häst,
passerade honom förbi, kom han sig dock icke för att
af-lossa skottet; och ehuru han senare gången, döljande sig
i den högväxta rågen, tog sin väg genom en åker för att
genskjuta den ridande, som såg bösspipan åter och om
igen höjas och riktas, kunde han dock icke komma sig
för att fälla hanen. Ett obegripligt något hejdade honom;
offret undgick faran.
Blef så en dag W. kallad i sockenbud af en bonde,
som inför kyrkorådet af pastor bestraffats för sitt skändliga
lefverne. Bonden uppgaf, att hans hustru låge på sitt
yttersta och önskade undfå den heliga nattvarden. Äfven denna
gång erhöll W. meddelande om det osannfärdiga i
uppgiften och om dess hemliga syfte; men han lät lika fullt
sadla sin häst och begaf sig åstad.*
1 Denna tilldragelse meddelades författaren af en gammal
dan-neman från Vesterstad någon gång i böijan på 1870-talet. Vid ett
besök, som den högt aktade 68-åringen, nämdemannen Anders
Nilsson, förut prästgårdsarrendator i Skartofta, den 5 Juni detta år (1900)
gjorde mig, nämde han att han af sina föräldrar hört samma
händelse skildras.
* Ofvan omförmälde Anders Nilsson, som tillhört W:s
konfirmander och ännu som gammal man i det varmaste hjärta bevarar
hans minne, har meddelat förf., att i frågavarande hustru, som var
illa förtryckt af sin man men i grunden en snäll kvinna, hade yppat
mannens anslag för en bonde, som satt i kyrkorådet. Denne gick
till W. och, omtalade allt, bedjande honom, att han icke skulle bry
sig om kallelsen. Men härpå ville W. icke höra. »Jag är kallad»
sade han, »i mitt ämbetes plikt och går trygg i medvetandet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
