Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skriftställaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därest någon efter genomläsandet af denna tillägnan
ännu skulle tveka om författarens mening med arbetet,
måste han dock bli alldeles viss, sedan han tagit
kännedom om dess företal.
»Man torde finna författaren för skarp», heter det,
»synnerligen där han har kraft framför sig. Men hvem
dristar slå en kämpe med svärdets flata sida? Det är
för-öfrigt författarens plägsed att använda svärdseggen i strid,
och han strider endast med uppslagen hjälm. Han skall
dock ej blinka för motståndames klingor, blott de ej äro
förgiftade, blott de höjas af kärlek för sanning och föras
af nit för allmänt väl».... »Den som själf är utan
personligt agg skall ock medgifva, att det saknas här».. Men
anklagar man författaren för intolerans, så nekar han det
ej; tror dock, »att tider finnas, då intolerans i meningar,
då ett krig uti idéernas värld måste äga samma allvar och
på samma rättsgrunder bygdt försvar som krig i den värld,
där man talar med kanoner och bajonetter».... »Uti
in-differentismens gyllne tid måste man tala med kraft, om
man för ett ögonblick skall kunna vinna uppmärksamhet
och — eftertanke». Söker man efter orena källor för hans
företag, förutser han, att de, som ej känna honom, måhända
skola tro att girigheten talar. De, som så tro, hänvisar
han till sina ovänner. De skola fritaga honom från denna
bevekelsegrund. Andra skola kanske gissa på begär efter
smicker. Dem hänvisar han till alla de recensioner, »som
ej kunna uteblifva, då man klappat på så många
getingbon». Ännu andra »frukta en äregirig, som vill tränga
sig fram». Dem hänvisar han till läkaren, som bäst torde
känna hvad författaren hade att söka, sedan han lämnat
den akademiska banan, under det två ämbeten, dem lagen
ställde honom närmast, voro lediga. »Ingen annans sak»,
förklarar han, »har jag fört; och att jag ej strider för
skäppan utan för ljuset, torde framtiden än bättre utveckla, om
en sådan förunnas mig.»
Det kan ej missförstås: i trots af arbetets storartade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
