Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skriftställaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och anteckningarna för arbetet gjordes, påräknade det sista
handläggningen däraf skulle ske under samma lätta tillgång
till källorna som dittills. Men så skedde ju ej. Enda
utvägen hade varit att genom andra söka vinna behöfliga
upplysningar. Men den, som anvisar sagda väg, »har ej
pröfvat detta medel i Sverige*. Han hade försökt, men
misslyckats; det hade gått honom så, äfven då han
erbjudit betalning för de upplysningar, hvilka lätt borde
kunnat gifvas i ett kungl. bibliotek. »Men jag undrade ej»,
heter det vidare, »att han (R—t) icke hade tid att biträda
andra, då han själf var en verksam och af mig högt aktad
litteratör. Likväl må en hvar döma, om ej det mest lågande
nit att framkalla en ny svensk ära — den genom sekler
fortgående litterära — måste svalna eller sluta sin eld i hjärtat
allena, när man befinner sig i en sådan ställning, att misstag
äfven med den pinsammaste samvetsgrannhet att undvika
(dem) äro oundvikliga och då man enligt den litterära
kritikens närvarande ståndpunkt i fäderneslandet, därför är
blottställd ej blott för den skarpaste tillrättavisning — ty den
må man tåla — utan för ett hånande gyckel.» — »Med min
svaga hälsa hvarken vill eller bör jag blottställa mig för
dylikt, då man för öfrigt ställt mig på en punkt i samhället,
där det snarare är ett brott mot en plikt än en plikt att
sysselsätta sig med andras undervisande än sina sockenbors.
Den tid jag kan ha öfrig från bestämda ämbetsåligganden
använder jag ju pliktenligare med att lära ett tiggarebam
känna bokstäfverna än svenskarne att känna sina stora
fäders härliga tankar och sköna ord. För öfrigt bortglömmer
jag med hvarje år, hvad jag under mer än ett decennium
samlat i minnet, i hopp att under lyckliga auspicier utså
det först i en akademisk ungdoms och sedan efter
mångårig bepröfning och noggrannaste undersökning i nationens
sinne. Det var måhända ett fel att utgifva däraf en rad,
sedan jag ej längre hade i min hand nyckeln till ett
bibliotek. Men den, som äfven ser hjärtats doldaste tankar, känner
bäst hvad som vid tanken på en snart förestående död
Peter Wieselgren. *6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
