- Project Runeberg -  Peter Wieselgren : En lefnadsteckning /
304

(1900) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spridda drag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gehör åt sin värds påminnelser om hvad nödig
försiktighet under den kyliga nattfärden ut till skeppet fordrade,
likväl vid dennes kraf på hänsyn för fadershjärtats
målsman, ändtligen fogade sig efter hans begäran och svepte
om sig det civila öfverplagget.

Bland sina prästerliga ämbetsbröder inom stiftet hade
W. vunnit ett allt blidare bedömande i samma mån dessa
lärt sig att ej blott bättre förstå och uppskatta hans
sträf-vanden utan ock att för egen del tillgodogöra sig dem. I
personligt vänskapsförhållande stod han till flertalet präster
inom sitt kontrakt; kyrkoherdarne Falck i Välinge,
Thean-der i Kropp, Lageman i Frillestad, Schönbeck i Hesslunda,
Gustafsson i Kågeröd m. fl. sågos ofta i hans hus, och
han deltog gärna i de samkväm, som åtföljde Luggude
härads enskilda prästänkekassas årligen återkommande
revi-sionsmöten. Sådana ägde rum i tur och ordning hos
kassans olika medlemmar och de skiljaktigheter, som mellan
dessa kunde äga rum i, bland annat, nykterhetsnit och
kyrkopolitiska åsikter störde ej deras vänliga umgänge.
Brännvinsbordet var dock alldeles bannlyst från deras
gemensamma måltider; vid dessa sutto W. och hans
menings-vänner i all frid med sina vattenglas, under det de andra,
efter en närvarandes berättelse, nöjde sig med »ett glas
mycket surt rödvin». Då sammanträdena höllos hos W.,
förefanns icke ens detta, men stämningen var lika munter
och vänlig ändå.

Den redan då bemärkte Hans Birger Hammar, kantorn,
sedermera riksdagsmannen Sven Rosenberg,
skolföreståndarinnan Cecilia Fryxell, den då ännu unge, sedermera för
sin stad så högst betydelsefulle konsuln Peter Olsson liksom
ock den fromme tunnbindarmästaren P. F. Bernström jämte
ännu flere hörde till husfaderns gärna sedde besökare, bland
hvilka äfven åtskilliga personligheter från andra sidan sundet
fortfarande voro att räkna. Bland dessa må nämnas:
Fredrik Barfod, bröderna Hammerich, den gamle Molbech,
Edvard Mau och Rudelbach. Ehuru i bestämd strid med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:40:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wieselgren/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free