Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dom öfver död man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att äfven du var närvarande. Texten var: »Simon Jona,
älskar du mig». Först ställde han dessa ord, såsom en
pröfningsfråga till de unga nattvardsgästerna; sedan visade
han på hvad väg man kommer till denna kärlek. Lifligt
minnes jag huru den gamle högt ropade: »Syndasorgen
måste gå förut». »Bättrer eder och tror evangelio» — det är
Kristi lära. Men människor drifva antingen blott det första
eller det sista». Oräkneliga prof på sådan biblisk lära kunde
anföras. — —
En så hög och tillika ödmjuk man kunde icke undgå
att vara älskvärd. Mänsklig öfverdrift lät förtjusningen ofta
gå öfver till afguderi. Men detta afguderi hade icke den
vanliga följden: att skada både afguden och afgudadyrkaren.
Endast blef den senare bränd — genom den förres ödmjukhet.
W., den i alla omständigheter höge och anspråkslöse,
slapp just därför på sin ålders dagar känna bitterheten af
det förbiseende, som mången annan, mindre ödmjuk, fordom
ärad man, då måste lida. För alla var ju också den gamle
Wieselgren icke mindre kär än den unge, kär för sin stora
kärlek som »icke vände åter», fastän verksamheten minskades.
Den silfverklara stämman hördes icke mer i edra tempel,
men i bön till Gud för församlingen. Man tänkte på hans
forna verksamhet och unnade honom hvila. Man var
tacksam för hvad man fått och »tänkte på sin lärare», som talat
Guds ord, och önskade kunna »efterfölja hans tro». Denna
önskan har blifvit innerligare och renare, sedan man nu
fått »skåda hvad ända hans umgängelse hade».
W:s hjälpsamhet var otrolig. Den af andra förskjutne
fann här den milde varme vännen. Jag åsyftar icke blott
de summor han affärdade i allmosor, jag menar hans
hjälpsamhet i goda råd och villig tjänstfärdighet i allehanda
omständigheter. Han ansåg sig sällan kunna säga nej om än
den hjälp, som begärdes, tycktes tämligen aflägse från hans
ämbete och plikt. Endast på räkningen af hans kristligt varma
hjärta kunde hans uppoffringar skrifvas. Hans hus var
gästvänligt och icke likt de gemak, hvarifrån den sanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
