Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det underbara anletet (c. 1860)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET UNDERBARA ANLETET.
(c. 1860.)
Det var en gång •— men det är nu mycket länge
sedan — en liten pilt, som lustvandrade i sin faders
trädgård.
Den trädgården var vacker, ja så vacker, att jag
nu icke kan säga, hur vacker han var, ehuru jag för
många år tillbaka var där inne och såg honom. Säkert
är, att så täcka rosor, så doftande vällukter och så
melodisk fågelsång har jag aldrig funnit, varken förr
eller sedan. Mitt igenom trädgården sorlade en bäck.
Varifrån han kom, det är svårt att säga, och vart
han gick, vet jag icke heller, men genom trädgården
gick han. Det var en liten för rolig bäck.
Blommorna kysste han, den ena efter den andra, och satt
där så en liten fjäril i kalken, så kunde det hända, att
bäcken stänkte vatten upp i hans pudrade oeruk, så
att pudret blev deg, och så såg fjäriln sedan mycket
ömklig ut. Fjärilarna voro därför mycket onda på
bäcken och hade gärna sett, om han hade torkat ut;
men det kunde han icke, ty det sades, att hans källa
var rikare än havet, fast ingen visste det rätt. Bäcken
bara småskrattade åt fjärilarnas onda önskningar,
dansade fram sin väg lika munter som förut, kysste
blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
