Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofen på Akropolis (c. 1860)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFEN PÄ AKROPOLIS
27
och ännu andra sätt, det lärer väl ingen väga bestrida,
ty därpå äger Hellas’ historia alltför många bevis;
men att med mänskligt förstånd vilja begripa detta och
förklara för barnsliga fantasier, yad förståndet ej kan
fatta, det är ej allenast dåraktigt, det är även hädiskt.
— Förlåt mig, Kritobulos, men jag kan ej dela din
åsikt. Hava gudarna givit mig förstånd, så hava de väl
även velat, att jag skulle bruka det, ty för ro skull
fick jag det icke. Vad solen angår, så vore det
visserligen dåraktigt att vilja förneka hennes tillvaro, då
man ju dagligen fröjdas över hennes livgivande ljus;
men just detta ljus, som hon utbreder för mitt öga,
gör det för mig omöjligt att icke rikta min blick
just på henne för att se, vem hon är; och när då mitt
kroppsliga öga bländas av hennes glans, vem kan väl
förtänka mig, om jag med eftertanken söker utfundera,
vad hon då egentligen är? om hon endast är vad hon
för ögat visar sig vara, ett. eldklot, som om morgonen
upprullar där borta på höjden av Lykabettos och om
aftonen gömmer sig bakom Salamis och Isthmos, eller
om hon icke till äventyrs är ett högre, levande väsen
såsom vi, som verkar efter gudomliga lagar. Och detta
tror jag icke vara oss omöjligt att utforska, ty gudarna
skulle aldrig i oss hava nedlagt begäret efter kunskap
om det gudomliga, ifall de icke även givit oss
förmågan att finna svaret på vårt förnufts frågor. För
vår kropps hunger hava de låtit fälten bölja av rika
skördar, och för dess törst hava de låtit vinrankan
prunka med rodnande druvor; huru skulle de då låtit
oss vara utan medel att tillfredsställa andens hunger
och andens törst?
— Du talar vackert nog, min son, men ditt språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
