Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1862)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILOSOFENS MORGONDRÖMMAR
37
och icke minst de mest framstående inom samhället;
några få hade även det förståndet, att de anklagade sig
själva. Emellertid gick det ej an att överlämna sig åt
sorgliga reflexioner. Det gällde att handla för att
åtminstone ännu en tid hålla sig uppe mot
lacedemoni-ernas alltmer växande makt.
Vid denna tid av oro och politiska välvningar sutto
en afton i slutet av augusti trenne ynglingar i den till
Aristons villa hörande trädgården ett stycke från Aten.
Månen hade redan längesedan uppgått över de östliga
bergen, och hans strålar höllo just som bäst på att
utföra sin vanliga trolska dans över Kefissos’ böljor,
vilka sakta letade sig en väg mellan trädgårdar och
doftande ängar till havsviken mellan Munychia och
Phaleron.
De unge männen samtalade ivrigt med varandra,
och det var tydligt, att frågan gällde politiken. Det
var nu alldeles ingenting besynnerligt vid en tidpunkt
sådan som denna; något besynnerligare var det
måhända, att detta ämne under en så skön afton som den
närvarande, då hela nejden tycktes ligga försänkt i ett
slags poetisk slummer, kunde intressera ynglingar av
deras ålder, som här förde samtalet. Den äldste tycktes
nämligen vara sjutton år och den yngste ungefär
femton.
— Det är således ditt allvar, Aristokles — sade den
sjuttonårige — att åt den politiska banan offra ditt liv
och dina krafter?
— Ja visst, under tider sådana som denna behöver
fäderneslandet för sitt bestånd att anlita sina söners
både krafter och huvuden.
— Visserligen, och det skulle, tycker du väl, vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
