Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1862)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
BERÄTTELSER OCH SKISSER
en sådan där poetisk drömmare. Allt bättre och bättre!
Jag tror,;vid Styx, att du gråter också. Det anstår icke
en statsman, allra minst när han vänder sitt öga mot det
där hållet. Peloponnesus, lacedemonier, jag önskade
Cerberus hade dem allesammans i sina käftar med hull
och hår. Jag skulle ej gråta över dem.
— Det var ej heller på dem jag tänkte i detta
ögonblick — svarade Aristokles. — Men vad poesien
beträffar, så dricker jag rätt gärna hennes skål, och gör det på
allvar. Måhända är det sant, som Simmias säger, att
poesiens värld är bättre än politikens; säkert är, att
den är bättre än din värld, Aster: ty du tänker bara
på jakthundar och vin och — jag skäms nästan att säga
det — på vackra flickor.
En purpurrodnad flög vid dessa ord över Asters
kinder. Det var visst helt nyss han börjat tänka på
vackra flickor.
— Kantänka den vise! — yttrade han omsider buttert.
— Aristokles är sexton år, och därföre bör han ju fritt
få uppträda som sededomare över mig, som bara är
femton.
— Förlåt mig, Aster; jag ville ej såra dig, och för
att göra dig god igen så tömmer jag för dig den bägare
jag skulle tömma för poesien, eller rättare: när jag
tömmer den för poesien, så tömmer jag den för dig.
— Du store Herakles! För poesien, för mig? Nu
yrar du väl igen, Aristokles?
Även Simmias såg litet förvånad ut vid denna
vändning av samtalet.
—■ Jag menar som jag säger — återtog Aristokles.
— Poesiens värld är, om jag ej misstager mig,
skönhetens värld, och — men jag vill ej smickra dig, Aster;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
