- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
42

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1862)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

BERÄTTELSER OCH SKISSER

dessa; Simmias, som skapat sig en egen värld, diktens,
där han kan inrätta allting efter sin egen vilja, och
sedan fröjda sig över sin skapelse såsom över det
verkligaste bland verkligheter. Men jag, jag äger intet,
varöver jag kan fröjda mig; ty allt det goda jag här
vinner, är, när det närmare betraktas, blottat på
verklighet. Vinets och kärlekens nöjen — ah — de äro
lockande och kunna komma mitt hjärta att skälva av
fröjd; men huru länge? Allsvåldige gudar, det sitter en
avundsam demon härinne i mitt bröst, som, när
njutningen är till ända, frågar mig med en stämma, som går
genom märg och ben: Aristokles, vad blev i denna
stund din verkliga behållning? — Hu, det är en ryslig
fråga! — Statslivet? — Det är då detta, som skall giva
näring åt min andes hunger. Jag har understundom
trott så. Men jag börjar ana tomheten även i detta.
Kan man vara en god medborgare utan att lyda statens
lagar? Omöjligt. Men kan man också lyda statens
lagar utan att även deltaga i alla de grymheter, till
vilka just dessa lagar leda? Themistokles, Miltiades,
Aristides, Alcibiades! Er historia flödar av bevis på
det tomma och maskstungna i vår statsbyggnad. Min
fader hoppas, att jag skall bliva den, som bringar
räddning åt fäderneslandet genom att giva en ny form åt det
offentliga livet. »Du skall fullborda» — sade han ju
ännu i dag — »vad jag ville, men ej förmådde.» O
min fader, huru gärna önskade jag ej, att ditt hopp
ginge i fullbordan! Men det skall ej ske, åtminstone
aldrig genom mig; ty jag känner i detta ögonblick
tydligare än någonsin, huru svag jag är, och att det, som
driver mig till verksamhet, är icke så mycket
medvetandet av kraft som känslan av tomhet och fridlöshet, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free