- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
75

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MIN MODERS TESTAMENTE

75

renade hjärtat av dödens pilar, men icke av dödens
fasor, ty icke ens döden kan skada den, som är ren
i sitt sinne.

— Sant, Adeimantos.

— Jag tänker även på den höga gudinnans liv. Hon
älskade ej städerna utan trivdes bäst på landet, där
jakten var hennes egentliga sysselsättning. Så finner
sig det rena sinnet mest tilltalat av naturens höga
enfald och skyr det konstlade och stormiga livet. Så
är ock det rena sinnet alltjämt på jakt för att utöda
alla dessa orena begär och tankar, vilka lika skogens
snabbfotade djur ila detsamma förbi. Jag tänker ock
på historien om Akteon, som en gång överraskade
den kyska gudinnan i badet och till straff därför blev
förvandlad i en hjort och söndersliten av sina egna
hundar. Så går det ock med den, som förgriper sig på
renhetens och helighetens idé. Med sin renhet offrar
han sin mänsklighet, han blir ett av sina egna lidelser
jäktat och omsider sönderslitet djur.

— Då har du väl också tänkt på historien om
En-dymion?

— Ja, min far. Du skall få höra, vad jag tänkt.
Vad som icke hade lyckats för Akteon, att bliva älskad
av gudinnan eller att ostraffat få älska henne, det
lyckades Endymion. Men gudinnan var då icke längre
den jordens vildmarker kringströvande Artemis, hon
var den milda Selene, som fått sin plats på
firma-mentet. Det sägs, att Selene kysste den sköne
ynglingen; men det skedde endast då han sov, uttröttad
av jaktens mödor. Härom hava mina tankar varit
följande. Att, i likhet med vad Akteon gjorde, nalkas
det rena och heliga, iklätt ändlighetens former, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free