- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
95

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MIN MODERS TESTAMENTE

95

knotar icke: den höga gudinnan har rätt att fordra
allt av mig, ty henne har jag svurit mitt hjärtas tro.
När det en gång blir riktigt rent, mitt hjärta, då skall
den heliga Artemis av mig ej kräva några offer mer.

Adeimantos betäckte sitt ansikte med sina bägge
händer, såsom om han ville dölja en mäktig
sinnesrörelse. Kallias kastade en blick utåt havet. Dess
skimrande färgspel började mattas och övergå i grått.
Över firmamentet drogs en slöja av dunkel, i vilken
även solen gömde sitt glödande ansikte. Det led nu
mot kvällen. Titaneia hade äntligen passerat
Lebin-thos, och på vänstra sidan smälte tillsammans hav och
himmel.

Omsider tog Adeimantos åter till ordet:

— Du sade för en stund sedan, Kallias, att jag är
filosof. Redan tidigt lockade mig denna vetenskap.
Du talade om den rena luft, som filosofen andas.
Därmed har du angivit den sida, från vilken filosofien
varit mig kär. Jag behövde andas en ren luft, och
därföre försökte jag lyfta mitt huvud upp mot
idéernas värld. Med vilken onämnbar tjusning lyssnade
jag icke redan såsom gosse till min faders stämma,
när han läste för mig ur Platon om själens för-jordiska
liv i de höge gudars samkväm; huru önskade jag
icke att få vara en bland dem, för vilkas öga den
överhimmelska ortens härligheter ligga i ofördunklat ljus.
Då kände jag, att det måste ligga sanning i det, att
jag själv en gång, om också blott ett försvinnande
ögonblick, varit delaktig av denna höga lycka. Ty i
djupet av min själ slumrade minnet av en förgången
renhet, som jag borde återvinna. Så började jag
svärma för det rena och längta därefter såsom efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free