Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN MODERS TESTAMENTE
101
förvant i min systerdotter. Hon har ett skarpt öga
för sådana fel, som jag tror mig skola finna i din bok.
— Arete — ja förr; nu är Arete kristen. Jo,
Kallias, låt Arete läsa boken! Kanske — tilläde
Adeimantos med strålande anlete — skall hon på den
vägen föras till rätta igen. Jag skall bliva medlet för
Aretes räddning. Det vore dock ett himmelskt värv.
Men säg mig, Kallias, vet Arete av, att jag är med på
skeppet?
— Ja, det är huvudsakligen därföre hon icke visar
sig.
— Hatar hon mig, Kallias?
— Hon älskar alla människor, således även dig.
— Endast så som hon älskar alla andra människor?
— Ism ene älskar dig framför allt i världen.
— Ja — I s m e n e älskar mig — Kallias, det ligger
något av silverklangen från Artemis’ bågsträng i
ditt tal.
— Då är förmodligen bågen spänd, Adeimantos.
— Och pilen pålagd, ja. Jag känner, huru dess
udd är riktad mot mitt hjärta.
—• Med Guds hjälp skall han träffa det.
— Du talar så underligt. Men jag skall segra,
Kallias. Jag går just nu att hämta boken.
Adeimantos gick och var om ett par sekunder
tillbaka igen, medförande en liten pergamentsrulle med
gyllene bucklor och omlindad med ett band av purpur.
Det var den unge filosofens mästerverk: »Artemiseller
om’ själens renhet». Det var den skriften, som skulle
bidraga till den nya dagen. Kallias mottog boken och
sade:
— Tack, Adeimantos. I morgon skola vi tala vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
