Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allt eller intet (1871) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
BERÄTTELSER OCH SKISSER
för Andens omskapande kraft, och i vilket Gud själv
tagit sin boning?
Gud var icke längre för mig den förfärlige, som
välver världarna med det yttersta av sitt finger, och
för vars vredesblick själva solen skulle förkolna. Han
var ej heller den, vars klädafåll tillbedjande skaror
bävande ville beröra på det berget Moria eller det
berget Garizim. Han var min Fader och Fadren borde
tillbedjas varken på detta berget eller i Jerusalem, ej
heller på mitt eget lilla berg i skogen, utan i anda
och sanning. Gud var nu kärleken, kärleken hade han
givit mig, och vad han av mig fordrade, var ej min
trälaktiga lydnad eller min utvärtes gudstjänst utan
mitt hjärta.
Men detta krävde han helt. Helighetens fordran
hade uttalat sig sålunda: den som syndar på ett, han
är saker till allt. Kärlekens fordran blev nu icke
mindre ovillkorlig: den som icke giver mig sitt hela
hjärta, han giver mig intet.
Jag var nitton år, då det problemet förelädes mig
att dela rätt mellan Gud, som fordrade mitt hela hjärta,
och en människa, som oförmärkt tagit det i fullständig
besittning. Regeln var enkel: allt eller intet. Det
mänskliga bandet slet jag, men gjorde på samma gång
den överraskande upptäckten, att det gudomliga icke
tillknöts fastare för det.
Här stod mitt förstånd stilla. Och vad som alldeles
icke bidrog att minska min förvåning, var den
observationen, att jag i världen fann en hel mängd
människor, om vilka det allmänt erkändes, att Gud
ägde deras hela hjärta, och som ändå, utan att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
