Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allt eller intet (1871) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLT ELLER INTET
123
det är att tränga in till hjärtat och väsendet av det
älskade föremålet; men väsendet i allt är Qud;
där-före är det ej möjligt att älska rätt utan att i det älskade
föremålet älska Gud. Mycket är det, som man kallar
kärlek, och som är avgudadyrkan, emedan det icke
tränger in i föremålets innersta väsen och därföre icke
heller träffar Gud; men detta är blott till namnet
kärlek. Den sanna kärleken stannar icke vid skalet.
Om således någon befarar, att han för mycket älskar
en människa, emedan han åt henne giver en kärlek,
som borde tillkomma Herren allena; då säger jag till
honom: felet är icke det, att du älskar för mycket,
utan tvärtom att du älskar för litet. Öka din kärlek
från det myckna till det oändliga, och han skall träffa
det älskade föremålet oändligt djupt, det vill säga i
själva centrum av dess varelse; men i detta centrum
har du träffat, icke den ändliga varelsen, som en tid i
skönhet blomstrar och en annan tid vissnar i
skröplighet; du har träffat det oförgängliga, väsendet för alla
väsen, Gud, och då är du ingen avgudadyrkare mer.
Så, Roderik, vågar jag älska allt, blott jag låter min
kärlek vara varm nog för att förtära det ändliga skalet
och låta den oförgängliga och gudomliga kärnan
komma i dagen. Så kan jag älska den sköna naturen, i
vars famn jag lever, ängen med sina blommor, den
sorlande källan, den susande skogen, den
hemlighetsfulla, viskande vågen, regnets fall och ljungeldens
snabbhet, den skimrande regnbågen, solens majestät
och nattens innehållsrika tystnad. Så kan jag älska
det liv, som lever, och det liv, som slocknar, vetande,
att genom alltsammans går ett band av oförgänglighet,
som evigt enar det i tiden söndrade och brustna. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
